Ja, den frågan är det säkert många som ställer sig. De flesta känner mig säkert bara som en röst i telefonen, eller en underskrift i mail och snigelpost-brev. Men nu har vissa omständigheter, (som jag återkommer till längre fram), gjort att det kanske är dags att presentera sig lite bättre.

Jag är en 46-årig skåning som "emigrerade" till Halland vid nyåret 1999-2000. Efter att ha tillbringat 21½ år på en träindustri i Skåne, gjorde jag en riktig helomvändning och satte mig på skolbänken på Komvux i Falkenberg. Efter åtta terminer tog jag vid julen 2003 faktiskt studenten, och kan numera titulera mig undersköterska. Idag har jag en fast anställning inom äldrevården i Slöinge, och detta trivs jag alldeles förträffligt med.

När jag bodde i Skåne, var jag under några år ägare till en huskatt. Egentligen hade jag väl inte tänkt mig att vara kattägare, men kattens tidigare matte blev kraftigt allergisk och då blev valet att katten skulle avlivas, eller flytta hem till mig. Djurvän som jag är, så föll valet på det sistnämnda och därmed kom Cazimir in i mitt liv. En svart-vit huskatt, som enligt min syster såg ut som en ko i miniatyr. Han och jag fann varandra direkt, men han blev nog något av kvarterets skräck, då han visade sig vara en slagskämpe av oanade mått. Hundar, katter, vädurskaniner, höns, kalkoner…..ja, alla flydde de i panik så fort Cazimir uppenbarade sig utomhus. Så grannarna älskade nog inte honom lika mycket som jag…..!
Cazimir och jag fick fem underbara år tillsammans, sedan mötte han sitt öde i en bil på vägen en bit hemifrån. Just denna väg var den största anledningen till att jag egentligen inte hade tänkt ha katt från början. Och därför blev det heller inga fler katter i mitt hem, så länge jag bodde kvar i Skåne. Men Cazimir kommer alltid att följa med mig i hjärtat, och jag är säker på att han ibland tittar ner på mig från sin katthimmel, när han får en stund över mellan alla sin hyss och slagsmål.

När jag sedan flyttade till Halland, kom jag via Uffe för första gången i kontakt med raskatter, och då raserna Perser och Exotic. Då hade jag inte en aning om att det fanns kattklubbar och kattutställningar, eller att man bedrev medveten avel även på katter. Jag trodde att katter fick ungar när naturen ville det, och att det var hela kattens tillvaro.

Detta till trots, så lät jag mig väljas in i styrelsen för dåvarande Sjuhäradskatten, numera Ras och HusKatten, vid årsmötet 2001. Min post blev avels- och utställningssekreterare, och som fullkomlig nybörjare och novis, fick den övriga styrelsen lära upp mig helt från grunden. Men jag upptäckte snart att det egentligen var den mest tacksamma uppgiften jag fick, eftersom det är jag som står för den mesta medlemskontakten inom klubben, via arbetet med kullregistreringar och utställningsanmälningar.

Vid årsmötet 2002 så bestämde klubben att slå samman min post med kassören, och jag blev vald att sitta kvar på detta. Och där befinner jag mig fortfarande idag, och jag tycker fortfarande att det är lika roligt att jobba för klubben och medlemmarna. Och som jag skrev i början, så känner säkert många mig genom detta. Medlemmarna för att jag i tid och otid ringer eller mailar till dem, och klagar på ofullständigt ifyllda blanketter. Och samma sak gäller säkert för dem som kommer som utställare på Ras och HusKattens utställningar, för även där är jag en riktigt "petimeter" när det gäller papper och blanketter.

Här hade förmodligen historien tagit slut, om det inte inträffat en händelse som förändrat det hela. Denna händelse finner du på sidan "Mötet", så läs gärna vidare där

Sune Christensson
Genstigen 2
310 50 SLÖINGE
Tel: 0346 - 400 76
Mobil: 0739 - 22 88 19
.